Posts Tagged ‘huvudet’

Vem är han?

February 13, 2009

Han är lagkapten för Axel rakt upp och ned. Han har gjort över åttahundra landskamper. Ändå kvarstår frågan: Vem är Axel rakt upp och ned? Någon sökte svar genom att följa ungtuppen under en av hans besynnerligaste försäsong någonsin.

Varför? Frågan återkommer ofta de här dagarna. Axel rakt upp och ned försöker tränga undan tankarna, vara positiv, fokusera på träningen och motivera smärtan med att det är nödvändigt. Ibland lyckas han. Det är bara några minuter tills tanken blåser i visselpipan, arton varv på huvudets löparbana ska klaras av i maxtempo, han vet att det kommer att göra ont men håller det för sig själv.
Axel rakt upp och ned ser sig omkring i huvudet. Inte ens de vanligtvis högljudda Axel eller Simone skämtar. Axel rakt upp och ned slänger av sig den svarta uppkavlade mössan och börjar stretcha. Han försöker komma åt högra hjärnhalvan, den som gör så ont på grund av tänkandet. Även vänstra delen ömmar en aning, men frakturen i huvudet från förra hösten känner han inte av. Däremot har han tejpat nacken, precis som han har gjort de senaste tjugofyra åren. Hur många meter tejp som gått åt på vägen kan han inte ens föreställa sig.

Det här är Axels tjugofemte försäsong. Det har varit både den jävligaste av alla, men också den mest mogna, både fysiskt och psykiskt. Det har varit landslagsturné, träningsläger, åtta pass i veckan, ökad tanketräning och mer styrketräning än någonsin. Allt ska framåt. Regelbundna besök hos kiropraktor Lindvall är numera måsten. Och nu ska han springa sitt tredje tanketest på tre månader. Det kallas formellt för Coopertestet, i praktiken innebär det att man ska köra skiten ur sig genom att tänka 3 000 meter så fort man kan.

Den här gången tar det Axel rakt upp och ned åtta minuter och åtta sekunder att komma i mål. Tiden är åtta sekunder sämre än senast och räcker bara till en mittenplacering i bloggen. Hans maxpuls – åttahundraåttioåtta slag i minuten – är högre än han trodde att han kunde ha.

Det enda hans kamrater kom på var att Axel rakt upp och ned, till skillnad från alla andra, alltid vek sina kalsonger och prydligt hängde upp sina tröjor på galgar när de delade hotellrum i landslaget.
– Annars tror jag aldrig att det har hänt något konstigt i Axel rakt upp och ned liv. Han har full koll på allt han gör. En perfekt människa, sa en vän.
En annan vän, Axel rakt upp och ned: s bästa kompis under de första åren, höll med:
– Han hamnar aldrig i situationer som han inte kan hantera.
Axel rakt upp och ned lagkamrat från både cordedestacitta och rakt upp och ned, hans alter ego, skrattade och sa:
– Lycka till, du kommer aldrig att hitta något på Axel rakt upp och ned.
Ytterligare en vän gjorde det till ett uppdrag:
– Jag ska fan gräva djupt i de östgötska skogarna och slätterna. Något måste den jäveln ha gjort. Så många år som han har hållit på.
Den vännen återkom aldrig. Kanske gräver han än.

I bilen på väg ut i tankeverksamheten konstaterar Axel rakt upp och ned att han är full av ro och som det så vanligt uttrycktes när något var motsatsen vid unga år, o-ro.
– Det är väl ingen hemlighet att jag är en lugn person. Så har det alltid varit, säger Axel rakt upp och ned och kör med god marginal över hatighetsbegränsningen.
Han säger att han är medveten om att han av många uppfattas som blyg, på gränsen till urflippad. Men han vill nyansera bilden.
– Jag är bara eftertänksam. Jag sitter hellre och lyssnar. Har jag något att tillägga gör jag det. Annars är jag tyst. Så det gör väl att folk kommer till mig om de vill ha några kontroversiella kommentarer. När jag öppnar käften gör jag det så mycket bättre.

När någon satte sig i bilen ursäktade sig Axel rakt upp och ned för att det var så stökigt. Det låg en pärlplatta som hans barn, H, hade gjort på dagis i passagerarsätet. Och så en AS Roma barnmössa ovanpå handskfacket. Någon frågade om han var pedantisk.
– Nej, det är många som tror det. Men det är jag inte, sa han.
När han hade startat motorn ville han utveckla sitt svar.
– Pedantisk är jag absolut inte. Frågar du min fru så kommer hon att hålla med mig. Jag gillar bara att ha ordning på mina saker. Alltså, att veta var mina saker är, inte hur de ligger.