Archive for April, 2009

Jag ligger för döden

April 27, 2009

Dumma jag som trodde att jag kunde kurera mig själv med dropp och EKG-diagram. Jag ligger för döden och försöker vara någon annan. Snacka om verklighetsflykt. Jag känner mig så svag som man kan göra efter en cykeltur på över 100 kilometer i motvind, eller under ett kistlock.

Flera nätter har jag vaknat av att jag ser blod rinna ut under sängen. Varje gång har jag slängt av mig täcket och letat hål och sår på mitt bröst, men det enda jag finner är ett vitt bandage, ett vitt. Inte rött. Inte rött på något sätt. Har det varit möjligt har jag sett ännu mer vimmelkantig och nyvaken ut har jag också gjort det.

Jag har både ett sjuksängslinne och en läkarrock på mig. Jag ligger i ett eget sjukhusrum. En säng, ett litet bord vid sidan av en halvtrasig nedsutten stol. Jag ligger i sängen naken under ett påslakan utan täcke i. Jag håller på att dö och jag svettas och vill bara till Nangijala. Fötterna ömmar och är helt trasiga, från allt grus i skorna. Läpparna från allt salt och värmen. Huvudet är söndersprängt av allt det sjuka.

Jag vet i fan vart jag är på väg. Varken som döende eller som döende självläkare. Men jag slits och sliter mig själv mellan hopp och förtvivlan. Livet eller himlen. Livet eller helvetet. Himlen är livet. Livet är helvetet. Jag sätter mig upp i sängen och sticker hål på droppåsen med ett sugrör, gör lite bubblor i påsen och sörplar i mig hela innanmätet. Känns som varken den döende eller doktorn kom med lösningen. Men jag rapade hickade till lite och gick min väg, ut ifrån sjukhuset, ut i livet –helvete som himmel.

– Här har du mig liv helvete. Underbara älskade himmelrike till liv.

Advertisements

Kär i doften av en matematiskkurvas topp

April 14, 2009

Ibland mår jag för bra, andra stunder alldeles för dåligt för att kunna skriva här. Livet är en bergodalbana och jag känner mig åksjuk. Det känns som om jag åker fram och tillbaka, upp och ner på en matematisk kurva i ett diagram. Och jag fattar precis lika lite av matematiken som jag gjorde i skolan. Jag blir ännu mer åksjuk och vet inte vart jag ska ta vägen. Vid korta ögonblick, när bergodalbanan kyls ner från det intensiva åkandet spyr jag. Jag spyr tårar och luktar kräk och tårsalt från ögonen och kinderna.

Sen när det är dags för ännu en tur får jag sällskap och allt känns mycket trevligare. Som ett brev på posten. Ett brev som har färdats långt, från en annan kontinent. Men trots det lilla kuvertet nås jag av det. Av alla varma ord och förhoppningar. Allt illaluktande försvinner och blir en parfym från Armani. Det luktar Ralph Lauren om mitt sällskap och sådant där underbart torrt dam på gatorna. Det luktar vår och jag är inte ensam. Vårsolen värmer och gör så att min vita hud rodnar. Jag försöker trösta mig själv med Michael Jacksons ord, it doesn’t matter if your black or white. Jag är blek och bleknar i din närvaro. Samtidigt som jag blir fullständig och så färgstark som jag bara kan bli. Livet är en bergodalbana och med sällskap är den värd att åka.

I sommar kanske jag tar mina demoner och åker en sådan där bergodalbana som finns i Göteborg. Jag har aldrig gjort det innan. Men kanske att det kan bli en första gång med närvaro av den där lukten av jordgubbskräm och Ralph Lauren. Resan kommer bara handla om vägen upp. Resten, alla chippningar efter luft, hjärtat i halsgropen eller åksjuka kommer vi åka ifrån. Lämna bakom oss. Skapa något nytt och mycket bättre. Med allt det goda och fina som hänt i en liten väska som vi smugglat med oss genom livets tull.

Jag kommer bara titta på dig och hoppas att alla dåliga och allt det dåliga kommer se på och känna avundsjukan stiga till deras inskränkta huvuden. Allt detta med blicken på dig och Beatles – All we need is love i öronen.

All we need is love. Resten är inte värt att ödsla energi och tid på. Jag vill inte fortsätta lukta kräk och tårsalt då och då. Jag vill kunna titta tillbaka på mina djup och säga, no mas. Kunna se på de där djupen och säga jag har tagit lärdom av er, jag vet om er, bär er med mig men bara för att kunna uppskatta det underbara och briljanta. Jag vill vara fortsatt kär i doften av den matematiska kurvans topp.