Bite the bullit som man sa i gamla vilda västern

– Vad fin din teckning är, sa jag till ettåringen som fnös och svarade,

– Det tycker du ju inte, sluta låtsas.

– Vaddå ”det tycker du ju inte? Vaddå sluta låtsas? Vad snackar du om? Låt mig tycka och stå för vad fan jag vill! Jag började koka inombords och Axel rakt upp och neds kokpunkt är låg då det alltid är något som ligger och puttrar. Antingen tankar eller humör. Eller kanske vanligast av allt, en mix av bägge delarna. Men det röda skenet och min skakande företeelse rörde inte ettåringen what so ever. Nej då, han bara satt där, drägglade och ignorerade mig på perfekt balansgång för att inte bli allt för nonchalant eller rent utav dryg. Han satt där och drägglade och ritade en ny teckning med en ny arg gestalt på pappret. Den svarta och röda vattenfärgen gjorde mig både skral och skraj och vips så skakade jag av andra anledningar.

– Jaja, förlåt då, sa han, det sa han alltid så fort han skulle kommentera eller svara på någonting som rörde honom på ett eller annat sätt.

– Jag menar bara att det är så jävla mycket skrymteri och bigotteri av allt och alla så varför skulle det helt plötsligt inte vara det från ditt håll?

– Touché! Du, en sak bara. Axel RAKT UPP OCH NED, säger det dig något måhända?

– Jaja, förlåt då, sa han dräglandes och han hade fortfarande inte skänkt mig en enda tillstymmelse till blick, det säger mig rätt mycket faktiskt. En ordlek, ett vackert försök till någon slags konklusion, ska jag fortsätta?

– Ja, please be my guest and do so!

– Jaja, förlåt då, jag tanker att Axel rakt upp och ned är ett försök till att verka mer än andra, ett sätt att få och ta plats, egocentriskt, back och fram, kluven, intressant, intetsägande…

Jag visste inte om jag skulle avbryta honom och säga tack, tack det behövs inte mer analys och smutskastning eller om jag skulle låta honom hållas och ta ut det på ”han-är-mycket-yngre-kontot”. Och det blev något mellanting, en harkling och ordsnubbling.  Ett söfhsådoihsd…pfff…

Nu tittade han på mig, slutade måla och satt som förstenad med ett litet överlägset leende och en blick som inte bara kunde döda utan också göra det med förakt och fördummande. Som stålmannens lasersyn såg ettåringen ner mig och jag var nersågad till tusen.

Jag hade slutat skaka och var iskall, svettades och kände mig själv som en iskub som legat i en frostig frys i allt för många år. Jag visste inte vad jag skulle ta in och bearbeta i huvudet mitt. Alla analytiska formuleringar eller teckningarna. Jag exploderade och blev två. Isbitar. Som en mask fortsatte jag att fungera men mitt ”jag” hade svårt att välja vilken del den skulle ansluta sig till. Som en förvirrad harpalt inspärrad i en lekpark av två busiga små barn sprang jaget runt och jagade sin egen svans för att den ville förtränga vad som egentligen stod överst på dagordningen.

Som en blixt från klarblå himmel, eller något annat märkligt och oförklarligt fenomen, fick jaget en idé att slå tärning om vad som skulle bli dess öde. Men istället för klarhet blev det än mer otydligheter. Sex alternativ istället för ett rätt. Och ettåring log och skrattade barnsligt med armarna dunkandes upp och ner i luften, som om han trodde att han vilken sekund som helst skulle flyga iväg, och sa med skratten precis bakom hörnet;

– Bite the bullit som man sa i gamla vilda västern.

Jag visste inte vad han menade riktigt, men jag satte mig på min plats. Ritade lite innan jag gav upp av en rad olika anledningar. Jag var tom av inspiration och ritade ingenting alls. En bedrift isig men ändå inte tillräckligt. Jag var tankspridd och kunde inte fösa ihop alla tankar och frågetecken. Så ställde mig upp och började gå mot dörren. I dörren vände jag mig om, såg olyckligt och tomt på ettåringen och sa,

– Fan ettåringen, sluta upp med det här. Annars lovar jag dig, din jävla snorvalp, att jag ska låta bli att byta blöja på dig och inte smörja in din stjärt så att du får blöjeksem.

Sen gick jag och satte mig ute, trots att det både haglade spik och skruv från allt och inget.

Advertisements

Tags: , , , ,

One Response to “Bite the bullit som man sa i gamla vilda västern”

  1. dynamitaxel Says:

    Ska jag vara ärlig så är jag nog Homer citat jag med. Jag ville göra en huvudperson och en biroll med vilka jag ville leka lite med. Vem ska få läsarens sympatier var nog meningen med det här…i mitt huvud..

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: