Sickness

Sirener och pipljud från någon maskin som har koll på mitt hjärta åker jag i ilfart till akuten. Jag hör det men själv känns det mer som jag åker i en svartgrå tunnel.

Jag är lugn och väldigt drogad känns det som. Min fråga och oro om vad som händer tycks inte sätta igång varken panik eller adrenalin. Jag bara åker runt i den svartgråa tunneln med en märklig känsla och frågeställning.

Jag vill tänka på all den stöttning mina älskade ger mig, hur lycklig jag egentligen är som har dem få men stolta vid min sida och hur glad jag är att få vara liten och trasig hos dem när jag inte orkar. Men jag kan inte riktigt fokusera, i alla fall inte så mycket som jag önskar.

När ambulanspersonalen river ut mig ut ambulansen och springer in med mig på båren in till alla vitklädda sjukhusgestalter inser jag att jag inte ens vet hur jag ska orka gnugga liv i mina ögon.

– Känns det konstigt? frågar en rockklädd man och säger att det inte är några problem ifall jag vill operera även ögonen.

Men det känns som det minsta problemet i min situation. Sedan ber skepnaden mig berätta hur jag mår, hur det känns.

– Det har varit sjuttiofem dåliga år, säger jag och det stockar sig i halsen redan vid de första orden.

Och jag berättar att jag inte accepterat mitt öde, hur jag insåg att jag går ner i djupet, att det är många i min omgivning som inte vet någonting alls. Att jag är rädd för att det ska vara kört för mig. Min syn av tunneln har bytts ut mot en svartvit kornig tv-aktig bild. Svart korn mot vita. Vita korn mot svarta.

– Självklart är det inte kört för dig, är det första hon säger. Det är aldrig för sent att börja knarka medicin för välmående och bromsmediciner till tusen.

Det lugnar mig och plötsligt ser jag en stor lampa där jag ligger på britsen. Allt är suddigt men jag börjar ändå få någon slags syn tillbaka. Sedan berättar varelsen att den träffar många patienter och nödsjuka som inte börjat knapra piller till tusen.

Förhöret fortsätter, skepnaden ställer tuffare frågor än alla journalister tillsammans. Jag står tillslut ordagrant mot väggen. Skepnaden skriker ut frågorna och jag är dyngsur av all saliv som antastar mig. Förändra beteenden och rutiner lite i taget, att sätta upp delmål och vara realistisk, ditt jävla svin skriker den vita rocken och försvinner.

Tunneln är tillbaka. Jag har hjärtat slå i huvudet på mig. Någonstans hör jag också barnskratt och någon som skriker något som jag inte uppfattar. Är det skräck, ett rop på hjälp eller bara för att få min uppmärksamhet.

Både jag och mitt skal försöker få liv i paniken och adrenalinet men ambulanspersonalen har gjort någonting med mig.

Sprutor och piller som tvingats ner i halsen på mig. Jag blev tvingad att sjunga, i takt med sirenerna, Remember when you ran away and I got on my knees and begged you not to leave because I’d go berserk? Well, you left me anyhow and the days got worse and worse and now you see I’ve gone completely out of my mind.They’re coming to take me away Ha Ha. They’re coming to take me away ho ho he he ha ha, to the funny farm where life is beautiful all the time, and I’ll be happy to see those nice young men in their clean white coats
and they’re coming to take me away ha ha!

– Jag tror jag är redo för en nystart, säger jag så tungan svartnar på nolltid. Nu har du varit helt uppriktig mot mig och berättat precis hur det är. Nu kan det bara bli bättre. Du har alla förutsättningar för att lyckas. Jag försöker lura mig själv till tusen. Jag vet inte om det går. Lögnen letar sig in, men jag vet inte om den bara är inne och vänder eller om den får fäste.

Vita rockar avlöser varandra och en rad prover tas. Från topp till tå och varenda cell är slutligen på analys. Ett av dem får jag svar på direkt. Och av någon anledning är det inte lika illa som jag befarade – det är inte bra, men det är inte förjävla cpdåligt heller. Om tre veckor ska jag träffa henne igen, då ska provet vara lite, lite, lite bättre än sist.

För som den sista vita rocken sa:

– Felet med dig är att du lever. Hjärtat slår på tok för mycket och din tankeverksamhet är i bruk.

Advertisements

Tags: , , , , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: