Kär i doften av en matematiskkurvas topp

Ibland mår jag för bra, andra stunder alldeles för dåligt för att kunna skriva här. Livet är en bergodalbana och jag känner mig åksjuk. Det känns som om jag åker fram och tillbaka, upp och ner på en matematisk kurva i ett diagram. Och jag fattar precis lika lite av matematiken som jag gjorde i skolan. Jag blir ännu mer åksjuk och vet inte vart jag ska ta vägen. Vid korta ögonblick, när bergodalbanan kyls ner från det intensiva åkandet spyr jag. Jag spyr tårar och luktar kräk och tårsalt från ögonen och kinderna.

Sen när det är dags för ännu en tur får jag sällskap och allt känns mycket trevligare. Som ett brev på posten. Ett brev som har färdats långt, från en annan kontinent. Men trots det lilla kuvertet nås jag av det. Av alla varma ord och förhoppningar. Allt illaluktande försvinner och blir en parfym från Armani. Det luktar Ralph Lauren om mitt sällskap och sådant där underbart torrt dam på gatorna. Det luktar vår och jag är inte ensam. Vårsolen värmer och gör så att min vita hud rodnar. Jag försöker trösta mig själv med Michael Jacksons ord, it doesn’t matter if your black or white. Jag är blek och bleknar i din närvaro. Samtidigt som jag blir fullständig och så färgstark som jag bara kan bli. Livet är en bergodalbana och med sällskap är den värd att åka.

I sommar kanske jag tar mina demoner och åker en sådan där bergodalbana som finns i Göteborg. Jag har aldrig gjort det innan. Men kanske att det kan bli en första gång med närvaro av den där lukten av jordgubbskräm och Ralph Lauren. Resan kommer bara handla om vägen upp. Resten, alla chippningar efter luft, hjärtat i halsgropen eller åksjuka kommer vi åka ifrån. Lämna bakom oss. Skapa något nytt och mycket bättre. Med allt det goda och fina som hänt i en liten väska som vi smugglat med oss genom livets tull.

Jag kommer bara titta på dig och hoppas att alla dåliga och allt det dåliga kommer se på och känna avundsjukan stiga till deras inskränkta huvuden. Allt detta med blicken på dig och Beatles – All we need is love i öronen.

All we need is love. Resten är inte värt att ödsla energi och tid på. Jag vill inte fortsätta lukta kräk och tårsalt då och då. Jag vill kunna titta tillbaka på mina djup och säga, no mas. Kunna se på de där djupen och säga jag har tagit lärdom av er, jag vet om er, bär er med mig men bara för att kunna uppskatta det underbara och briljanta. Jag vill vara fortsatt kär i doften av den matematiska kurvans topp.

Advertisements

Tags: , , , , , , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: