I huvudet på Axel. Krig.

Det är krig här. De onda mot de onda och de goda mot de goda. Jag hinner före med slutsatsen om att det finns ännu en ny krigsföring. Det stora landet med mindrevärdes komplex i väst kommer få problem att ta tillbaka taktpinnen ifrån mig. Jag tar tillbaka spelet neger och president. Innan Obama kommit till makten. Klämmer till huvudet på hunden W Bush så att han tillslut bara har ett öga. Jag är på båda sidor, håller i taktpinnen och är. Jag bara… är…

Jag borde ta ställning men jag blir lika paralyserad och orörlig som en Creutzfeldt–Jakobs sjuk. Mitt balanssinne är rubbat och även om jag står på den där tunna fiskelinan arton kilometer över de åtta meter långa, sylvassa, pålarna förmår jag mig inte själv att gå till Dr. Feelgood. Lättja och en tanke om att han kommer ge mig något piller jag inte vill veta av gör mig än mer vacklande. Jag står där och är övertygad om att jag varje nanosekund ska svaja till lite för mycket och börja falla. Ändå funderar jag över vart jag vill åka i sommar, hur många veckor jag vill jobba men kanske allra mest en filosofisk tanke om rätt och fel. Gott och gott. Ont och ont.

Problemet, utöver att jag hela tiden är på väg mot en säker död där jag vinglar, är filosofins grundtanke. Att hela tiden vända och vrida, fram och tillbaka, från sida till sida, upp och ner, fram och tillbaka ännu en gång. Det finns ju för fan inget rätt och fel. Bara några spelregler som är så dimmiga att varken du, jag eller någon annan kan se vad det står. Står det något mellan raderna också månne?

Som en italienare tittar jag in i omvärldens tv-kamera där de följer min kamp mot döden och kriget och gestikulerar ”jag vet inte”. Sen faller jag. Jag faller och jag faller och jag faller och jag faller.

Under hundra år faller jag och hinner tänka på allt jag varit med om. Allt jag skulle vara med om. Jag hinner vara med om hundra födelsedagar, jag hinner få kramp och bli av med den. Sen hinner jag tänka igenom allt krigande. I hundra år tänker jag på det och kommer ändå inte på en lösning, eller en lätt eller kanske till och med en rätt väg.

Vips så ligger jag då där på marken med en åtta meter lång sylvasspåle i bröstet och alla goda, goda, onda och onda försvinner ut från min kropp. I min sista spasmerliknande dödsrykning hinner jag tänka ”ja ja, det kommer nog nya i himlen. Eller är det dit jag ska?”

Sen är jag död.

Advertisements

Tags: , , , , , , , , , , ,

3 Responses to “I huvudet på Axel. Krig.”

  1. X Says:

    “Problemet, utöver att jag hela tiden är på väg mot en säker död…” genialt. Meningen ensam ser du den?

    Drömmaren Axel som varken är där eller här på beställning. Magi.

  2. dynamitaxel Says:

    Drömmaren Axel som varken är där eller här på beställning. Rakt upp och ned. Take it or leave it! Kul med en sån syn på mig som är så uppenbar att jag inte tänkt på det…

  3. dynamitaxel Says:

    “Klä dig som en kärring, som en hippie och jag skall döma dig, för att sedan omvärdera dig” haha

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: