Det vanvettiga

Det finns inget perfekt i den här världen, så jag håller tummarna för det vanvettiga.

Jag går runt och känner mig förvirrad som en rymling från ett mentalsjukhus. Vem vill starta trender när det egentligen inte ska finnas några? Jag litar inte på något längre bort än vad jag kan spotta. Som en gammal knapp med en hand och texten ”stopp! Rör inte min kompis!”. Min värld kolliderar med alla andra.

Jag går och lägger mig med spänningshuvudvärk. Kollisionen känns av. Big bang. Ögonen håller på att vibrera likt ett rymdskepp som bränner av sina hjälpmotorer vid dess uppskjutning, upp i det oändliga.

Jag vaknar upp som rymlingen igen. Har ett vitt skynke på mig. Är på en båtkryssning. Jag irrar runt på ett flytande shoppingstråk. Jag är rädd för båtar. Ju större båt desto större rädsla. Jag darrar hela jag, och när jag tänker på det får jag för mig att det är mina sista dödsryckningar. Som tur är hör jag plötsligt i högtalarna ett trevligt sofistikerat meddelande som får mig att fokusera på något annat än min egen död:

– Damer och herrar, alla barn som lämnas obevakade kommer att förstöras, men komplementsdrinkar kommer att serveras i fina salen från klockan sjutton nollnoll. Slut på meddelandet.

Jag litar inte på någon som står längre bort än vad jag kan spotta. Det finns ingenting perfekt i den här världen, så jag håller tummarna hårt för det vanvettiga och spontana. Fuck it, hoppas du har en av dina bättre dagar så jag kan säga att det hände för en anledning medan jag kommer på en ursäkt.

Männen från det roliga huset hittar mig inte. Aldrig mer ett vadderat rum eller en säng med fastspänningsmöjligheter. Aldrig mer el i annan form än till elektronik. Aldrig mer färgglada piller som ska sväljas under uppsyn av en bestämd och strikt äldre kvinna. Aldrig mer.

Alla knackade på min dörr. Alla ville veta varför, som om jag hade något svar som inte ens forskare hade eller har. Men jag svarar snällt och trevligt för att försöka bli av med huvudvärken:

– Det finns inget perfekt i den här världen, så jag håller tummarna för det vanvettiga. Sen stänger jag dörren och tar mina flyttkartonger och blir tvungen att glömma lägenheten jag växte upp i.

Osammansatta hallucinationer som ger mer än att öppet skriva om vad man åt till frukost. Ingen rök eller färgglattpiller. Ingenting mer än ett fungerande och arbetande huvud med expertis kring fritt tänkande, det vanvettiga.

Advertisements

Tags: , , , , ,

2 Responses to “Det vanvettiga”

  1. Emil Says:

    Jag vågar påstå att det här är det bästa jag läst i din blogg.
    Vissa av dina formuleringar är geniala.
    Som den här:
    “Damer och herrar, alla barn som lämnas obevakade kommer att förstöras, men komplementsdrinkar kommer att serveras i fina salen från klockan sjutton nollnoll. Slut på meddelandet.”
    Det bästa jag läst i bloggväg på väldigt länge, faktiskt.
    Jag funderar faktiskt själv på att starta upp en lite mer experimentell blogg, min nuvarande tillåter inte riktigt mig att sväva ut. Har börjat inse värdet av kreativt skrivande. Får se om jag förverkligar mina planer eller om det som vanligt bara blir tomt prat.

  2. dynamitaxel Says:

    Allt kreativt tänkande uppmuntrar jag så sätt igång bara Emil!
    Tusen tack för dina fina ord, det värmer verkligen!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: