Kung Bores minnesvärda telefonsamtal

Telefonoperatören fick fungera som psykolog.

– Snälla hitta numret, det har gått så många år. Tror du hon kommer komma ihåg min röst medan jag kämpar mot tårarna?

Operatören svarade inte utan sa bara i stressad ton för att bli av med den öppenhjärtliga kunden:

– Då kopplar jag dig. Ha en fortsatt trevlig dag.

Ingen svarade. Ingen kunde heller förstå om han hade kommit rätt. Telefonsvararen gav inga som helst ledtrådar till vem han kommit till. Bara ”tala in något efter pipet.” Det gjorde han också:

– Hej du, hej du, är det M? Det här är gamle Kung Bore. Jag ringer långdistans, bry dig inte om vad det kostar. Det känns som det gått åttio år, eller mer. Så snälla M, ring tillbaka, möt mig för en fika så kan vi prata om allt vi inte upplevt.

För åttio år sen, eller mer, var dagarna fyllda av rosor, poesi och prosa. Och allt han hade var M, och allt M hade var han. Det fanns inga imorgon. Bara två blickar och fyra ögon. Alla bekymmer hade de stoppat undan för en kall, mörk, regnig dag.

Han kände sig så mycket äldre nu. Han kunde, i sin fantasi, se att hon också åldrats. Han ville uppriktigt sagt, faktiskt, veta hur hennes man och barn mådde och vad de styrde med nu. Han hade ju också gift sig, tro det eller ej. Han var ju trots allt glad över att hon hittat någon som gjort henne trygg. Tillsammans hade de varit några år för unga och inte tillräckligt vuxna. Båda visste om det någonstans men det fanns inget imorgon.

Han hade alltid varit en impulsiv man. Sedan den dagen han hade sprungit över rälsen precis innan tåget kom. Från dag ett i hans manliga liv. Som pojkspoling hade han varit lugn och varsam. Men impulsiv var han fortfarande, efter åttio år eller mer. Det var allt som hade betytt något tillsammans med M. Det och att han var en man. Han var uppgiven och sorgset realistisk när han insåg att de aldrig skulle bli han och M.

– M, åh M, kan du inte se att jag faktiskt älskar dig? sa han för sig själv när han lagt på luren. Minnena var många. Just nu var det alla lågmälda kvällar med ostadiga ben han kom ihåg. Han och M.

Advertisements

Tags: , ,

2 Responses to “Kung Bores minnesvärda telefonsamtal”

  1. simon Says:

    Aldrig tänkt på “trembling close to you” som ostadiga ben, men det är ju helt sant. har alltid tänkt på det som trygg famn bara, men det stämmer ju faktiskt inte. ibland lär man sig nåt nytt varje dag.
    gillar din blogg mycket!

  2. dynamitaxel Says:

    Jag gillar dig mycket Simon!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: