Mr T

Mr T. Turen hånar mig rakt i ansiktet. Med ett bestämt och illvilligt förlöjligande av hela mig tar den upp hela tomrummet jag annars känner. Jag får knappt plats att andas. Turen är rätt nöjd över situationen. Jag menar, skadeglädje är den enda sanna glädjen. Nöjd kanske till och med var en underdrift. Turen är i extas, den är i trans, i ett för stunden evigt lyckorus. Allt detta över att jag inte är vän med den. Det där hånflinet har finare vita tänder än alla tandkrämsreklamer och Hollywoodstjärnor har tillsammans. Som en elak clown med ett elakt grin tar han över hela min tillvaro.

Jag försöker frenetiskt borsta tänderna flera gånger om för att turen ska bli av med lite av övertaget på mig, men det hjälper inte. Jag försöker med tvål, med vanish, med klor. Men ingenting hjälper. Jag säckar ihop på en gammal, gång på gång ommålad, trädgårdsstol och både jag och turen inser verkligen båda våra öden.

Jag sätter på mig mina solglasögon trots att det egentligen bara är mörkt ute. Drar på min svarta cykeltjuvsmössa, min svarta jacka och snörar på mig mina svarta skor. Jag ska ta mig fan varken se eller bli sedd när jag tar mig tillbaka till plikten. Turen försöker klamra sig fast på mig men ett fuck you och sen är jag ensam när jag försiktigt smyger ifrån jul och nyårsuppehållet, tillbaka till allvaret.

Jag är sjuk. Jag är trött. Jag är inte klar. Jag försöker komma på förklaringar till att få stanna kvar i ledigheten och den lite mer meningslösa men ack så sköna vardagen. Men istället för att lura mig själv trasslar jag in mig och snubblar på mina egna ångesttilltag. Jag skrapar upp handflatorna, knäna går sönder och framtänderna slås bort från min arma käft. Det känns som om turen har varit framme och lekt American History X med mig. Lagt mig mot trottoarkanten och bett mig bita tag i den kalla stenen. Sen UGH!

You can runt, but you can not hide säger en förmyndarröst som kommer från alla håll och kanter, till och med inifrån mig själv. Drar i mig lite Bricanyl, sköljer ner det med en mun iste och försöker ta mig i kragen. Men fan Axel tänker jag. Nu kan jag ju faktiskt inte ta mig tillbaka till alla måsten och oliktänkande kurskamrater och föreläsare. Jag har ju ingen krage, jag har ju bara en luv som jag kan gömma mig under…

Och så var vi där igen då… alla dessa försök att hela tiden hitta en ny sanning. En dogm så fort jag bara har fått förklara den för alla som måste bry sig. Men jag ger upp innan jag ens titta efter vad det är för luvtröja jag bemödat mig med att sätta på mig idag. Jag ger upp. Inser faktum att om jag bara står ut med den här skiten ett litet tag, så kommer jag vara en del av tredje statsmakten…

Kanske kan jag till och med bli den där tredjestatstjänstemannen som kallar sig för turen. Mr T. Den som är en otäck jävel att ha att göra med om inte saker och ting sköts som det ska, eller kanske borde… Jag vet ju hur jävlig Mr T kan vara. Så varför inte vara minst lika jävlig mot de jävlar som förtjänar att få sig ett hotfullt, otäckt, nyckfullt, excentriskt och överspänt leende?

Advertisements

Tags: , , , , , ,

3 Responses to “Mr T”

  1. Zald Says:

    “i ett för studen evigt lyckorus.”
    snyggt, riktigt bra inlägg!

  2. dynamitaxel Says:

    Tack Zald!

  3. dynamitaxel Says:

    Jag går min egen väg men är en sån där grubblare som studerar min omgivning. Och jag finner hela världen som nergången. På gott, men kanske mest ont. Associationerna svävar fritt mellan det briljanta och det svårmodiga. Hoppas jag inte låter allt för mycket som en dyster och övergiven Herr K i Kafkas mästerverk…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: