Schizofren med tinnitus…

Jag läste om en ung kvinna som gick i självmordstankar. Kvällen med stort K kom. Döden skulle ta bort det onda. Den skulle befria henne från världen. En ung pojke i en svensk film funderar över döden. Det är inte länge vi lever om man tänker på hur länge vi ska vara döda kommer han fram till. Den unga kvinnan hade ont i halsen, kanske att hon var på väg att bli sjuk. Hon gick till den där bensinstationen som har öppet dygnet runt. Hon skulle köpa halstabletter till sin ömma hals. ”Jag ville nog inte dö” kom hon fram till. Pojkens ord ekar i tomrummet i mitt fattiga huvud. Hennes öde likaså.

Min tankeverksamhet blev tankevärksamhet. Fan vad ont det kan göra att tänka. Jag tänker så det knakar. Jag har får tinnitus. Tankar från allt trivialt till allt oändligt stora. Någonstans där, mittemellan klämmer sig livet in. Som helhet och som vardaglig företeelse. Jag spricker som Mr. Creosote i Monty Pythons The Meaning Of Life.

Tankarna gör mig galen. Jag jagar flugor som surrar runt mitt huvud, ser bäbisar krypa i taket medan de snurrar på huvudena likt en uggla. Jag har sett det, men vet inte fortfarande inte om det är på riktigt. Jag börjar tänka. Ännu mer. Det finns ingen hejd. Inte någonstans. Jag är som vilken amerikansk president som helst på krigsstigen. Det finns ingen hejd. Inte någonstans.

Jag upptäcker nya hus som jag inte sett på tjugofyra år i min födelsestad. Kommer ner på jorden för ett kort ögonblick för att sen försvinna igen. Tankarna och frågorna om hur jag kunnat undgå husen. Vad var det jag tänkte på? Vem var det jag tänkte på? Arg, ledsen, kär, glad?

Vips så ligger jag i sängen med dig och säger mer än jag borde. Och lite till. Allt för att jag redan tänkt på allt några vändor. Allt för att jag tänker och känner så mycket. Vissa tankar försöker jag göra till verklighet, som Anders Borg med sin hästsvans och vårbudget. Han kanske är lite mer återhållsam med vad han säger. Medieträning. Det har jag ingen och vill nog inte heller ha det. Har inte tänkt på det…

Men jag vill kunna lova och göra sanningar av mina tankar. Vissa av dom i alla fall. De positiva. För som jag har jobbat med demoner fram och tillbaka. Borg hade kallat dem för samarbetspartierna. Jag för gammal rutten kärlek och mig själv. Heartbreak Hotel and you’re home again. Gillar den raden. Common spottar ur sig den. Some say that I’m a dreamer ’cause I talk about it often. En annan rad.

På mobilen har jag trettiofyra utkast värda att spinna vidare på. Ikväll har jag tjugohundraåtta till, om jag lärt känna mig något mer under det senaste året.

Fan vad schizofren jag måste vara. För näring till min tankeverksamhet får jag ju någonstans. Samtidigt som jag tänker och är förlorad i min egen tankebubbla. Jag gillar at vara schizofren. Schizofren med tinnitus…

Advertisements

Tags: , , , , , ,

2 Responses to “Schizofren med tinnitus…”

  1. JWG Says:

    Är inte medieträning vad du ägnar dig åt på heltid?

  2. dynamitaxel Says:

    Inte på samma sätt som kanske politiker och företagsledare kanske…
    Utan att gå in på det speciellt djupt och långtgående kan jag ju tycka att det är ett demokratiproblem att de lär sig slingra sig från frågor om deras verksamhet….

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: